Börjar det nya året där det andra slutade, alltså med en himla bra praktik. Snart flyttar jag tillbaka till min kära 25-kvadratslägenhet i Umeå och fortsätter med socionomstudierna. Och ganska precis då jag har hunnit vänja mig med att vara i lägenheten igen ska jag flytta till nästa lägenhet som jag och John planerar att ha tillsammans. I Umeå den också, förstås. Det ska bli helt fantastiskt bra.

Detta blir nog mitt sista år som socionomstuderande. Om allt går som planerat är jag färdig socionom om ganska exakt ett år. Ja käre värld!

Tro nu inte att jag har glömt bort er! Även om uppdateringen har varit katastrofal den senaste tiden (sen i våras) hade jag faktiskt inte planerat att lägga ner bloggen. Jag tänkte hänga mig kvar här ett tag till, om än det kanske blir väldigt sporadisk uppdatering.

Jag bjuder på ett gäng bilder som är tagna under hösten. Bilder från Cypern rättare sagt, där en stor familj präglade ön under en veckas tid för att fira att pappan fyllde 60.

I min omgivning är det många som fyller år den här årstiden. Dessa festligheter livar minsann upp i höstrusket. Fast egentligen tycker jag att hösten är ganska underbar. På bilden sitter jag och Hootch och njuter av höstluften på grannens bro. Klockan sju varje morgon kör jag bil till min praktik och då tappar man nästan andan bara för att det är så vackert på morgonen. Jo förresten, jag har en termins praktik just nu. Det är väldigt lärorikt och väldigt spännande. Bor därför hemma i Piteå igen för att komma 23 mil närmare praktikplatsen. Hemma och myser med familjen igen alltså. Jag mår bra, men blir trött av höstmörkret. Dricker lite för mycket kaffe, men äter lite för lite choklad. Kram /Ida

Två av mina favoritpojkar på en brygga. En brygga som antagligen snart tas upp på land innan kölden kommer. Sommarens sista suck, ja, så känns det.

1. När man kör bil och sneglar in i medtraffikanternas bilar. Och så kommer man på medtraffikanterna att sjunga medan de kör. Dom liksom tar i ända från tårna. Även om man inte hör dem så kan man bara föreställa sig hur det låter inne i deras bilar. Antagligen både skrikigt och falskt - men väldans befriande.

2. När folk struntar i överdriven blygsamhet och vågar börja prata med främlingar. Bara för att det är trevligt.

3. När man ser ungar hoppa glädjeskutt i ösregn.

Det har varit ihållande regn ett tag nu. Så det var ju minsann passande att IKEA släpper sin nya katalog idag. Visserligen har jag inte fått något bamsetjock katalog i brevlådan ännu (den delas ut först på måndag), men HÄR finns nätversionen som jag har plöjt igenom under dagen. Visserligen hade jag inte tänkt köpa något under den närmsta tiden men katalogen innehåller en hel del trevliga bilder att peka på.

Jag känner minst sagt skräckblandad förjusning inför sensommarens alla skörder. Nu är det dags för att plocka hjortron, blåbär, hallon, svartvinbär, röda vinbär samtidigt som de örter och grödor som fortfarande frodas i trädgårdslandet snart måste plockas in innan frosten kommer. Mina föräldrar är alltid på hugget denna årstid. Allt som man kan plocka ska plockas. När jag var liten skulle minsann jag också hjälpa till att plocka familjens årsbehov av bär. Men även om man vägrade bärplockningen skulle man åtminstone följa med även om man inte plockade något själv. Då satte man sig och tjurade på en stubbe med en kanelbulle i munnen och väntade på hemfärden. Jag kan inte påstå att jag har bidragit med några stora mängder bär eftersom bärplockning var det värsta jag visste. Jag har gjort många desperata försök för att slippa dessa bärplockaraktiviteter. Nu när jag börjar bli (lite) äldre börjar jag få en (lite) mer nyanserad bild av bärplockning. Jag kämpar för att börja gilla detta. Bärplockning i plus(+) och minus(-):

Plocka vinbär -
Brännässlor i vinbärsbusken --
Svartvinbärssaft ++++
Plocka hjortron ---------------------
Matsäck i bärskogen +++
Myrorna på stubben man satt på -
Myggorna i bärskogen ---
Varm hjortronsylt på vaniljglass +++++
Rensa bär --
Baka med nyplockade bär +++
Äta upp det man bakat +++++
Att jag som liten fick 5 kronor per plockade jordgubbar i liter ++
Att jag inte fick äta dom direkt -
Ekologiskt och närproducerat +++++
Känslan av självhushåll ++++
Att som liten busunge blanda ut bären med löv så att det såg mer ut i hinken ++++
Att jag fortfarande gör det --

Lillasyster Julia och mamma Gerd skulle bestämt ha varsin ny dator. Tidigare har pappa, mamma och Julia våldsamt samsats om samma stackars dator men nu var det slut på det. Mamma och Julia skulle till stan och jag och pappa följde med för att se till så att allt gick rätt till. "Datorköp är minsann en familjeangelägenhet" sa vi när vi klampade in i flock på elektronikbutikerna.

Alla lika katastrofalt okunniga familjemedlemmar skulle tillsammans pressa butiksanställda på information och pappa ville minsann alltid ha speciell rabatt bara för honom. Det skulle jämföras priser och prestanda, fastän vi i den här familjen inte riktigt förstår sig på alla dessa begrepp som finns inom datavärlden. "8 gigabyte ramminne, det måste väl vara bra om man vill hålla på med bilder?" frågade pappa den butiksanställde lite skämtsamt och den butiksanställde blev lite osäker på om pappa verkligen trodde att det var därför det hette just ramminne.

Lillasyster Julia är dessutom i en mycket känslig ålder (ni vet tolvåringar) så hon skämdes lite emellanåt när vi petade på datorerna som om de vore en tickande bomb eller för all del när jag för andra gången gick rakt in i en stapel av prydligt uppställda routerförpackningar. Men efter allt prutande och jämförande fick vi slutligen hem en dator till Julia och en minidator till mamma.

Nu sitter alla nöjda framför var sin dator. Ibland hör man mamma ropa något i stil med "Ooh, så bra bild! Och jag kan mejla också! På min alldeles egna dator! Visst hörrni, visst är den fin?"

I sommar har jag påbörjat min karriär som personlig assistent! Jo minsann, vilket fint (och viktigt) jobb det är även om det har upptagit en hel del tid. Men det betyder inte att jag inte har hunnit äta av årets svenska jordgubbar. (Däremot har jag visst inte hunnit blogga i sommaryran.)



Jag har också hunnit införskaffa fräknar. Jag gillar det skarpt.



Jag har varit på Svinöra (hemskt namn på en fin ö). Har försökt få Hootch att lära känna sina rötter, som den portugisiska vattenhund han är. Kan ni tänka er att den där vattenrädda krabaten är framavlad för att jobba på fiskebåtar? Hah!



Jag har haft födelsedagsfirande. Jag har nog aldrig blivit så firad. Jag har haft middag och fika med familjen med flera, jag har haft fika med kompisgänget, jag har varit på doktorsvillan och frossat i grillbuffén och sist - men inte minst - har jag varit på brunchen på Humlan i Öjebyn. Rekommenderas!



Jag har varit på auktion och känt tävlingsinstinkten inom mig vakna till liv.



Och jag har känt lugnet på stugan.

Det var nog mer än så jag skulle berätta för er, men det har jag glömt för tillfället.

Speciellt för denna säsong vill jag presentera denna genialiska dessert. Det var nästan så att jag och mamma övervägde att äta upp allt för oss själva (vår tredubbla sats för en stor familj). Prova den omedelbart. Här är receptet:

Ingredienser 4 pers
(fast det blir möjligen lite snålt för 4 pers)
100 g rabarber
200 g jordgubbar
2 msk råsocker (vi tog vanligt socker i brist på annat)
3/4 dl vatten

Chokladmousse
50 g vit choklad
1 dl vispgrädde


Gör så här
1. Chokladmousse: Hacka chokladen. Koka upp grädden. Häll grädden över chokladen och rör om så att den smälter. Låt stå i kylen tills blandningen är riktigt kall, gärna över natten. (Vi hade dock inget tålamod, så det fick stå i kylen ca 1½ timma. Det gick bra det med.)

2. Kompott: Skala eventuellt rabarbern, om den är grov, skiva tunt. Snoppa och skiva jordgubbarna. Lägg rabarbern i en kastrull tillsammans med råsocker och vatten. Koka rabarbern mjuk. Ta kastrullen från värmen och tillsätt jordgubbarna. Låt kallna. Fördela i glas.

3. Vispa chokladgrädden krämig och klicka eller spritsa moussen över jordgubbs- och rabarberkompotten. Garnera med mynta. Njut!


(Recept från Allt om mat - stora kokboken)

Det är svårt att återge en upplevelse. Svårt att hålla sig från att berätta om varenda detalj. Svårt att göra det kortfattat. Svårt att välja bara några kort. Svårt att få tydliga, förståeliga och samtidigt fina kort. Men nu ska jag försöka återge min och Johns resa till Laos och Thailand så gott det går ändå. Även om det blir vansinnigt kortfattat.



Dag 1 spenderades i Lumpini Park i Bangkok i väntan på nattåget som skulle ta oss till Vientiane. Där kravlade det omkring varaner i varendaste lilla vrå. En ängslig varelse som jag gick med andan i halsen tills en thailändare informerade om att de var inte farliga så länge du inte retade dem. Och reta dem var inget jag hade tänkt göra. Vi sov mest i den parken.



Vi tog nattåget från Bangkok vidare mot Vientiane. Här äter vi frukost i god tid på morgonen eftersom vi skulle vara framme 08.25. Det var vi inte. Vi kom fram vid elva tiden istället. Så är det nog alltid av döma av konduktören och dem andra resenärerna, men det såg väl bra ut på pappret om beräknad ankomst var 08.25.



Och jösses, vad Vientiane var fint och människorna var trevliga.



Eftersom John bodde med sina föräldrar i Vientiane när han var liten så passade vi på att leta upp kocken dom hade på den tiden. Här är hon tillsammans med hennes brorson som var skräckslagen över det faktum att vi stod så nära honom. Vi - två vitingar i hans hem liksom.



Vi har beundrat av Laos matkultur men ibland också förfärats av delar av den.



Vi tittade på tempel. Och har beundrat regnmoln. Det var ju trots allt regnperiod.



Vi har ätit en massa god mat.



Och sett en massa Buddhor. (Detta är Buddhaparken.)



Vi hoppade på bussen till Luang Prabang. Resan mellan Vientiane och Luang Prabang tog ungefär 10 timmar och vi hann se mycket vackert på vägen. Men att marknadsföra det som en "ny buss med air-condition" var kanske att ta i. Här hade den dessutom gått sönder.



Vi träffade en svensk - men dock endast engelsktalande - man på gatan som erbjöd sig låna ut sin motorcykel åt oss för att vi skulle kunna fara till ett barnhem utanför Luang Prabang med ett par volleybollar.



Ja, det gjorde vi omedelbart. Och vilken fin upplevelse det var. (Här syns dock bara byggnaderna och inga barn.)



Vi har strosat på marknader. Köpt sjalar, väskor, t-shirts, armband och... en hel del annat.



Vi har åkt båt till Buddhagrottorna. Grottor med Buddhastatyer i alltså, så enkelt är det. Men det var ganska majestätiskt.



Vi tillbringade tid på ett räddningscenter för elefanter, som må vara en av de vackraste platserna på jorden. Nästa gång ska vi ta en tre dagars tur på elefanterna. Med tält och allt. Redan bestämt.



Vi badade i fantastiska vattenfall. Jag ville aldrig stiga upp.

Laoterna (vars strävan är att vara likblek) beundrade min ofattbart bleka hud. Nog hade dom sett västerlänningar förr, men kunde någon verkligen vara så där blek? Nä, det var sannerligen ett mysterium hur jag hade lyckats.



Vi beundrade solnedgångar.



Vi flög till Bangkok för att inse att det där hotellet som vi bokat i februari för att "det är så billigt när man bokar tidigt" visade sig vara ett galet flott hotell...



...med en hejdundrandes utsikt.



Så vi beställde in första middagen in på rummet. Det kändes som om vi var med i en film.



På morgonen roade vi oss med att se viktiga ut när vi läste Bangkok Post med höghusen i bakgrunden. (Nu blev det visst många bilder med vår utsikt.) Hotellet hette förresten Emporium Suites. Men, bara för att poängtera, gästhusen i Laos var minsann inte att förakta.



I Bangkok var det shopping som gällde. MBK gick vi omkring i tills det blev så här mörkt och vi tog sky train (vilken smidig grej) hem till hotellet.



Och sista dagen tröståt vi glass. Vi tog in glass efter glass för att sedan avsluta med cupcakes. Vi ville inte hem.

Och den känslan sitter i än.

Jag har kommit hem. Kommit hem efter två fantastiska veckor i Laos (Vientiane och Luang Prabang) och Thailand (Bangkok). Just nu går jag dock bara omkring och muttrar över att jag bor i Sverige. Tanken var att jag nu skulle göra ett megainlägg på bloggen med en hel drös med bilder från denna resa, men det får bli ett senare projekt i så fall. Nu vill jag bara resa igen. Alternativt flytta. Bort och iväg. Nu.

Jag packar inför Thailand och Laos. Det är så svårt. Det är så många val man ställs inför. Ska jag ha med det här? Eller borde jag prioritera det här? Borde jag ha det som är praktiskt, snyggt eller en kombination av dem båda? En hatt skyddar mot solen men samtidigt tar den stor plats i ryggsäcken. Ska jag ha med hatten? Hootch var inte särskilt förtjust i den trots att han mutades med godis för att han skulle posera med den. Så han skulle nog ha sagt nej till hatten.

Jag har haft ganska fullt upp, känns det som. Jag har haft fullt upp under Umeås brännbollsyra, men det var nog regnet som gjorde mig sjuk, jag förbereder resan till Thailand och Laos (PÅ SÖNDAG), jag har tagit bort tandställningen på överkäken och jag har spenderat tid med Annika.

Jag har också flyttat hem till Piteå. Inte för gott visserligen, men för åtta månader. Under sommaren ska jag vara hemma i Piteå men sen blir jag kvar under hösten också eftersom jag ska göra en termins praktik här omkring. Min officiella version av att bo hemma är "gah, vad jobbigt att bo hemma så länge" medan den mest sanningsenliga versionen är "åh, vad fantastiskt trevligt det känns att bo hemma ett tag". Nu på sommaren återvänder dessutom många hem och gårdagen spenderade jag i badhusparken på picknick med fina vänner. Ja, jag mår minsann bra.

Detta, mina kära läsare, är en härlig snabbglass att göra vid dessa sommartider. Snabbt går det resultatet blir det riktigt mumsigt. För den sockerskraja skaran är den inte helt fel heller. För mig tog det suppersnabba receptet lite extra snabbt eftersom jag inte orkade låta mangon frysa ordentligt och därför blev resultatet inte heller som det borde. Det blir mycket mer "glassigt" om man låter mangon frysa ordentligt.

Jag försökte hitta någon snygg bakgrund (något annat än tråkigt vitt) till glassen och placerade den därför på ett karttyg som jag köpte på Olssons i Umeå. Ja, visst ser det väl lite exotiskt ut med en mangoglass på Afrikas västkust? Självaste kartan innehåller visserligen ett antal faktafel (Kina och Grönland är tydligen grannar) men jag tyckte att det var snyggt tyg ändå. Men vad i hela friden ska jag sy av det? Förslag mottages tacksamt!

För den som vill testa denna supersnabba glass med mango kommer här receptet:


Ingredienser
250 gram frusen mango
1/2 banan
Några matskedar vaniljyoghurt

Gör så här:
Mixa allt medan mangon fortfarande är hård och frusen. Häll upp i glas och servera.


Receptet på snabbglassen har jag - som vanligt - stulit från Söta Saker.